Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | George Taylor II | Nino William Physick | Bride of Abydos | Dorothy Mason | johan werner d a |
Related Artists:
Christen Kobke
1810-1848 Danish Christen Kobke Galleries He lived in Kastellet until 1833 and made many paintings of the area. His painting "Gården ved bageriet i Kastellet" (ca. 1832) hangs in the Ny Carlsberg Glyptotek museum in Copenhagen. In 1832 he shared a studio with friend, landscape painter Frederik Hansen Sødring. He painted a portrait of Sødring which now hangs in the Hirschsprung Collection. In 1834 he moved, along with his parents, outside of Copenhagen??s fortifications near Sortedamssøen, a lake area. He painted many views overlooking the lake towards the city and the embankments surrounding the city. His work becomes larger, more monumental. Like many of his contemporary artists he came under the influence of Niels Lauritz Høyen, art historian, who promoted a nationalistic art. Høyen called for artists to search for subject matter in the folk life of their country instead of searching for themes in other lands, such as Italy (which was at that time considered a requirement for an artist??s training). On a visit to Hillerod in 1835 he painted a romantic picture of Frederiksborg Palace, "Frederiksborg Slot ved Aftenbelysning" ("Frederiksborg Palace in the Evening Light"). At the end of 1837 he married Susanna Cecilie Kobke (1810-1849), and shortly afterwards painted a portrait of his young bride. One of the Small Towers on Frederiksborg Castle, c.1834-35.In 1838 he received a travel stipend from the Academy, left his new wife and traveled over Dresden and Munich to Italy accompanied by decorative painter Georg Hilker. They arrived in Rome by year??s end where he met brother-in-law Frederik Christopher Krohn, sculptor and medallionist, and many other Danish artists. He traveled, along with Constantin Hansen the following summer to Naples, Sorrento, Pompeii and Capri where he painted out in the open air. He returned home in 1840 with a large collection of sketches for later use and inspiration. Unfortunately, most his later work with these Italian themes was uninspired, and they found little favor. Kobke even considered at the time becoming a decoration painter, having participated in 1844-1845 in the decoration of the Thorvaldsens Museum, a museum dedicated to the artistic works of Bertel Thorvaldsen. Two years after his father died in 1843 the family sold the property outside Copenhagen, and Kobke moved back into the city. His application for admission to the Academy, which was accompanied by one of his failed Italian landscapes, was rejected in 1846. He died in 1848 of pneumonia, and is buried in Assistens Kirkegard. Kobke, a national romantic, painted portraits, landscapes and architectural paintings. Most of Kobke??s portraits show friends, family members and fellow artists. He found most of his motifs in his immediate surroundings. Now he is recognized internationally for his well composed and harmonic paintings, for their coloristic qualities and for his sense of the everyday life. But in his lifetime he was almost forgotten, especially because of his early death and limited production. Despite his talent and the praise of various contemporaries, Kobke had never been inundated with commissions. Kobke is recognized today as one of the most talented among Denmark??s Golden Age painters and the most internationally renowned Danish painter of his generation. The painterly interpretations he made of his surroundings stand as highpoints of the period. His works are in the collections of not only Danish museums but also such international museums as the J. Paul Getty Museum
Jean-Baptiste Santerre
French Baroque Era Painter, 1651-1717 The 12th child of a merchant, he was apprenticed to the portrait painter Jean Lemaire before entering the busy studio of the history painter Bon Boullogne. Although he executed some history paintings, he began to specialize in portraiture early in his career. The Portrait of Two Actresses (1699; St Petersburg, Hermitage), clearly influenced by Fran?ois de Troy, shows Santerre's interest in the well-known portrait painters of his time. Nevertheless, he was among the first painters in France to absorb the influence of Rembrandt, as in Young Girl at a Window (Orl?ans, Mus. B.-A.; after Rembrandt, London, Dulwich Pict. Gal.). In such portraits as Girl with a Veil
Carl Reichert
Austrian 1836-1918